10. aug, 2015

Snaps

Albert Engström på sin affisch här intill ville ha kvar snapsen till kräftorna. Den berömda klassiska affischen är ett självporträtt där han pekar på ett snapsglas och utropar: ”Kräftor kräva dessa drycker. Du måste avstå från kräftor om du icke röstar NEJ den 27 augusti”.  

Bakgrunden till propagandaaffischen och citatet, var den folkomröstning som hölls i Sverige 1922 om rusdrycksförbud. Den allt starkare nykterhetsrörelsen ville införa ett liknande system som införts i USA 1920 med ett totalförbud mot alkohol.

Därför drev man igenom att en rådgivande folkomröstning skulle hållas i frågan. Nejsidan vann med knapp marginal vilket många ansåg vara Engströms förtjänst. Systemet med motbok som redan införts av Ivan Bratt och som infördes i Stockholm 1914 och i hela landet 1917 blev dock kvar ända till 1955. Detta år slogs även de tidigare lokala monopolen på försäljning av alkohol ihop till Systembolaget.

Hur såg det då ut före motbokens tid? Sverige tillhör brännvinsbältet, och bruket att bränna brännvin började på 1400-talet. Till en början endast avsett till kruttillverkning och inte för förtäring. Det äldre brännvinet tillverkades genom destillering av vin.

Svenska soldater på 1500-talet påstås ha lärt sig göra sprit av säd under sina fälttåg i Ryssland. Till Danmark och Norge kom influenserna från Tyskland.

Gustav Vasa förbjöd 1550 brännvinstillverkning i Sverige på grund av missväxt av omsorgen om säden men framförde i sin argumentation även nykterheten.

År 1746 upptäckte man hur man gör sprit av mäsk baserad på potatis.

Efter flera misslyckade försök till reglering av alkoholkonsumtionen i Sverige beslutade kung Adolf Fredrik 1766 att avskaffa alla begränsningar. Detta ledde till att nästan alla hushåll producerade sin egen alkohol. Detta ledde i sin tur till att stora mängder potatis och säd som skulle kunnat användas till föda istället brändes till alkohol och i början av 1800-talet fanns uppskattningsvis 175 000 destillatörer.

Under 1830-talet skapades de första organisationerna och föreningarna för måttligt drickande

År 1860 blev det olagligt att sälja alkoholdrycker till personer under 18 år och tillverkningsförordningen förbjöd husbehovsbränningen. På 1800-talet drack en svensk i genomsnitt 46 liter sprit. Priserna var låga och var tionde hushåll hade en hembränningsapparat.

År 1914 var man då framme vid motboksförordningen som jag nämnt ovan.

Föregångaren för både kräftsupar och kräftskivor var det s.k. brännvinsbordet som uppstod under 1500-talet och hade sin storhetstid under 1700-talet. Sillbordet, med smör ost och sill (SOS) härstammar sannolikt härifrån. Under 1800-talet utvecklades brännvinsbordet till vårt svenska smörgåsbord.

Under 1800-talet var suparna större än vad som numera är vanligt. Det visar även storleken på antika snapsglas. Ett standardmått på 1800-talets sup var 1 jungfru (jomfru), ca 8,2 cl. Måttet försvann omkring 1850. Vid mitten av 1900-talet var en standardsnaps på restaurang 7,5 cl. Två sådana innebar 15 cl, och därmed var "ransonen" enligt dåtidens alkohollagstiftning uppnådd. När lagstiftningen senare ändrades (motboken förvann), blev standardmåttet 6 cl för en restaurangsnaps. En dansk snaps, "en lille en", är mindre: i extremfall så lite som 1 cl, vilket i praktiken knappast är mer än ett minimalt smakprov.

Ett jungfrumått utgjordes av en bleckburk i form av en stympad kon, som snapsen, bleckan, uppmättes i. Felaktigt har i senare tider stavningen ändrats till "att ta sig en bläcka", alternativt "ett bläck", men detta har ingenting med (skriv)bläck att göra. En sup så stor som en blecka har även kallats kronsup. Materialet i bleckplåt är järn vilket är upphov till nybildningen att ta sig ett järn, vilket i dagens språkbruk kan betyda intagande av en spritdryck av vad slag som helst.

Kärt barn har många namn och övriga synonymer till brännvinssupen eller snapsen är som exempel: hutt, nubbe, knäpp, pärla, geting, tuting, jäkel, magborstare, styrketår, klämtare, stänkare, jamare, gök, dragnagel eller pilleknarkare*).

*) En Pilleknarkare är en sup och är sammansatt av verbet knarka som är en variant av ordet pille som betyder liten och ordet knarra. Pille har dessutom släktskap med det danska lille som i en "lille en" (en liten en).Ursprungligenfanns pilleknarkaren med i den ordningsföljd som man gav olika supar. Dvs helan, halvan etc...

Traditionellt ges snapsar namn efter den ordningsföljd de serveras i. Den mest kända av dessa namn är helan och halvan vilket ursprungligen lär ha varit de två enda supar som togs vid brännvinsbordet under 1700-talet. Det första fyllt till brädden och det andra endast till hälften. De följande snapsnamnen "tersen", "kvarten" o.s.v. kom till först på 1800-talet och det finns idag en lista på drygt 17 namn. Till dessa snapsar förekommer naturligtvis traditionsenligt snapsvisor, men det är en annan historia.

Enligt SAOB förekommer ordet snaps förutom i svenskan även i det norska och danska språket och kommer från det tyska schnaps, och betyder egentligen slurk eller en munfull. Ordet har ingenting med det snarlika ordet snap eller snapp (snabb, rask) att göra.

Kryddat brännvin

Enligt systembolaget är snaps ett annat namn för kryddat brännvin. Traditionen att krydda brännvin har sitt ursprung i örtmedicinen. När vi i Sverige lärde oss att destillera upptäckte vi även att spriten hade vad man då ansåg medicinska effekter. Vi blandade spriten med så kallade läkeörter och fick vad man då ansåg vara en riktigt kraftfull medicin. Förr trodde man på snapsens helande verkan. Vid öronvärk hälldes snaps i örat. Vid magont i magen. Ofta tog man en snaps i förebyggande syfte. Under 1700 och 1800-talet dracks det stora mängder med brännvin. Vanligt var också en sup för att vakna, en vid fikat, till lunch, rast, middag och sist en snaps för att somna. Snart började man även dricka det kryddade brännvinet av ickemedicinska skäl.

Det kryddade brännvinet

Det finns många traditionella sorter av snaps och smaksättningar. Både hos systemet och som recept för egen kryddning. Några av dessa finns hos: Receptfavoriter, svenska snapsar, Mitt kök, Spritmuseum eller hos Ernst.

Vilka kryddor är då vanliga? Här finns några att välja på.

• Anis
• Citrus
• Dill
• Fläder
• Fänkål
• Johannesört – "pirkum", "drakblod"
• Koriander
• Kummin
• Malört – "bäsk"
• Pomerans
• Pors
• Slånbär
• Åbrodd

Själv dricker jag inte snaps, det smakar inte gott helt enkelt. Det finns andra drycker.🙂