18. maj, 2015

Gökotta

Gökotta (man kallar det så) är som företeelse faktiskt på tapeten igen, inte den traditionella riktigt tidiga vårutflykten. Utan på senvåren eller försommaren, med en morgonpicknick på någon trevlig plats som HagaparkenDjurgården eller liknande ofta i anslutning till skolavslutning eller studentfirande.

För något år sedan var jag bjuden på en dylik begivenhet. Den utvalda platsen var en trevlig gräsmatta som sluttade ned mot Djurgårdsbrunnskanalen, en liten tradition hos värdfolket. Man var sällan ensam där, det var oftast flera sällskap där med samma vanor. Platsen var till vår förvåning helt öde, inte en själ, trodde vi. Men efter en liten stund blev vi bryskt ivägkörda, av kanadagäss eller om det möjligen var vitkindade gäss. Det var tydligen deras revir numera. Vid en närmare titt så var gräsmattan även full av deras visitkort. Inte en decimeter var fri och definitivt ingen lämplig plats för picknickfilten. Fåglarna lär även vara ett problem på Skansen.

För ett antal är sedan var de allmänna inställningen att gökotta var till för knäppgökar (fågelskådare) som var "uppe med tuppen för att glo på fåglar". Idag är fågelskådning ingen förlegad sysselsättning utan tvärtom en hobby på frammarsch.

Enligt Nationalencyklopedien:

//Gökotta, utflykt i naturen tidigt en vårmorgon – ofta Kristi himmelsfärdsdag – vid den tid då göken börjat gala. Avsikten kan ursprungligen ha varit att ta tydor inför framtiden av gökens rop (t.ex. ”Västergök är bästergök”). Gökottan fick en vidare spridning först i början av 1900-talet, inte minst inom folkrörelserna, eftersom många föreningar tog upp den i sin programverksamhet.//

Traditionell gökotta, på Kristi Himmelfärdsdag, arrangeras ofta inom kyrkan eller av hembygdsföreningar,TuristföreningenFriluftsfrämjandet eller liknande organisationer. 

Gökottan tog fart i samband med att föreningsrörelsen växte sig allt starkare i Sverige kring sekelskiftet 1900. Sedvänjan att göra en utflykt i gryningen och lyssna efter gökens första galande för året hängde ursprungligen ihop med att göken, enligt folktron, var en spådomsfågel. Det väderstreck varifrån man hör den första göken gala på våren skulle förutspå hur året skulle bli.  Än i dag kan man höra uttrycket; södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorgegök. Göken ansågs även vara en dårfågel man skulle akta sig för. Man skyddade sig bäst från att bli gökdårad genom att ta en kaffegök.

Idag gäller väl andra glada drycker.🙂

Senaste kommentaren

11.05 | 06:59

Rött är dött, inte sött

16.03 | 19:31

"Hoppa han från tallegren" beskriver ETT moment i flykten. Ekorren kan dessförinnan ha gjort flera hopp från träd till träd, sista hoppet när han "stötte sitt lilla ben" var till en tall.

23.11 | 04:59

Den dialektala varianten där du efterlyser dialekten skulle kunna vara värmländska. Jag är inte hundra på det, men jag vet att "hocken" är "vilken" på värmländska.

29.07 | 17:19

Tyvärr förekom det mobbing bland barnen på kollo.