Ekorrn satt i granen, ur sångboken "Nu ska vi sjunga". Omslagsbilden av boken kan ses nedan t.v.

Alice Tegnér 1864-1943, här vid pianot i sitt hem i Djursholm, 1932.
Hon har inte bara skrivit barnsånger. Hon har även medverkat vid redigeringen av allsånghäftet "Sjung svenska folk"(se krax23/6)

Många av illustrationerna till sångerna gjordes av Elsa Beskow, även hon boende i Djursholm. Många av Beskows illustrationer innehöll ekorrar, och även ett par av hennes sagor handlade om ekorrar.

En originalakvarell till Ekorrn satt i granen (1903), såldes 2014 genom Bukowskis. Se bilden längre ned på sidan.
Det kan även nämnas att fler akvareller har lämnats till försäljning under 2015, bl.a. illustrationer till Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Köpare hittills okänd. Jfr. tankar kring färg/farbror blå.

 Ovanstående bild känner väl de flesta igen från sångboken nu ska vi sjunga med  barnsånger av Alice Tegnér och med bilder av Elsa Beskow. Sångboken gavs ut först 1943 och har sedan förekommit i ett flertal nyutgåvor, senast 2004. Visan om ekorren publicerades första gången 1892 i sånghäfte nr 1 i serien Sjung med oss mamma.  finns även här och med noter här. Nedanstående bild visar häftet. I sångboken finns förstås även visan om "Mors lilla Olle."

Ett flertal musikinspelningar har också gjorts av sången, den första redan 1909. Visans originaltext omfattar endast en vers. Senare har två ytterligare verser tillkommit. Andra  versen redan på 1920-talet och den tredje betydligt senare. Båda dessa ytterligare verser är efterhandskonstruktioner som inte är skrivna av Tegnér. Visan kan höras här med Alice Babs och Titti.

Någon som verkligen kunde sjunga alltifrån falsksång som små barn,till att sjunga jazz var Lisbeth Bodin. Hennes versioner av Ekorrn är mycket populära. Ett utdrag ur radioprogrammet "Tisdagslåt, det värsta jag hört" eller Radiofy  finns här. Mer med Lisbeth Bodin finns förstås hos Youtube.

Alice Tegnér är också den 100+ mest spelade på radio. Någon av hennes visor har spelats totalt 2 908 gånger sedan 2012-12-05 och någon av dessa 53 låtar har spelats i snitt med ungefär 14 timmars mellanrum. På denna sida finns även länk till alla låtarna.

Mer musik samt fakta kan  erhållas hos Alice Tegnér-sällskapet och musikverket.

Ovanstående illustration av "ekorrn" (1903) har2014 sålts genom Bukowskis för 535.500 kr, köpare var Nationalmuseum.

Bilderna är ur ett häfte från 1909.

Kritik och åsikter

Det finns många åsikter och varianter beträffande texten. Många anser felaktigt att han fick syn på barnen, hoppade från tallegren eller stukade sitt lilla ben. Den rätta texten framgår ju av sångboken. Varför ödsla tid på något som lätt går att ta reda på!

Den andra versen skonas inte heller! Dessutom är källan mera oklar.  Ska det vara lilla tå, eller onda tå? Och bandage om, på eller kring svansen? Kanske min version är (medvetet) felaktig!🙂

Ett annat vanligt påstående eller att märka ord, är att anse att korren inte kan sitta i en gran och i nästa ögonblick hoppa på en tallegren.

Orsaken till lydelsen är väl främst att det ska rimma. I praktiken (och teorin) hoppade han säkert från granen till tallen. Men utan dessa synpunkter hade nog inte drygt 200 inlägg funnits bland stilövningarna.

  Bilden ovan föreställer både grankottar (ytterst) och tallkottar (i mitten). Ur samma häfte som ovan.

Förvecklingar mellan gran och tall.

Enligt Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket (1862 – 1867) kan följande utläsas. I riksspråket avsåg då ordet tall, fur eller fura (Pinus sylvestris).

 På dialekt kunde ”tall ” även avse granris . Granris kunde hackas för att blandas i gödseln ”hacka tall”.  Att ”talla” innebar att strö hackat granris på golvet eller att lägga granris på en kolmila för att stybbas. På småländska innebar ordet ”tallris” (tåll-rais) det vi idag kallar granris.

För att ytterligare komplicera det hela skilde allmogen i Västerbotten förr (1897-1906) mellan tre slags ekorrar: granekorre, tallekorre och espingen. I andra trakter var ju espingen en båt eller huggorm. Frågan är om detta kan anses som struntprat.🙂

Hur bevandrad i dialekt var Alice Tegnér, kanske visste hon vad hon gjorde, när hon lät ekorren hoppa mellan gran och tall. Visan publicerades ju första gången 1892. Båda träden tillhör f.ö. familjen tallväxter.

 Varför inte en liten tungvrickande ramsa som barn i folkskolan fick lära sig kring sekelskiftet 18-1900 om att bli trakterad efterrätt (testa och läs halvhögt för dig själv).

På tallrik ätes efterrätt.
Men om man tänker efter rätt,  
man ock för tallrik kallar
den trakt som talrik är på tallar.

En nyare variant lyder:


På tallrik ätes efterrätt
men om man tänker efter rätt,
så är den skog man tallrik kallar
en skog som talrik är på tallar.

Översättningar

Givetvis finns visan i översättningar till andra språk. Här är några översättningar till engelska.

 

1. Nedanstående har hämtats här.

The squirrel was sitting in a spruce tree
shucking a pinecone
he heard children
and had to hurry
he jumped out of the tree
and hurt his leg
and his long bushy tail

 

2. Nästa fanns hos Mama Lisa´s world   samt här

A squirrel sat in a spruce tree
Peeling the scales off cones
When he hears the children,
And then he was in such a hurry
He jumped onto a pine branch
And hurt his little leg
And his long, hairy tail.

He ran home to mother
In the green meadow,
She told him
To get on the bed
And there he was
With plaster on his little toe
And a large bandage on his tail.

 

3. Ytterligare en som också går att sjunga har inkommit av Lasse H som en kommentar till sidan.

Th’ squirrel in the fur tree
picking cones to peel them
When he heard the children
then he had to hurry
Jumping quick from twig to twig
made him hurt his little leg
and the tail so long and hairy

Övriga tolkningar

Många har inspirerats av Ekorrn och det finns andra alster än rena stilövningar på ekorrnsatt i granen, finns både av kända och okända författare. Här presenteras några. Ett litet trevligt Kåseri i form av Ekorreportage finns hos Roger Lindqvist och börjar så här:

Ekorrn satt i granen har avlidit...

Den välkände Ekorrn som satt i granen, med sin långa ludna svans, har hastigt avlidit. Han var vid sitt frånfälle 119 år gammal. Hans mor, Alice Tegnér, som skrev visan om honom, gick ur tiden 1943. Orsaken till hans död är ännu ej uppklarad. Polisens mordrotel har säkrat vissa tekniska bevis på platsen. Piteåpolisens presstalesman, Rutger Kvist, meddelade vid en presskonferens idag, att man i nuläget misstänker att ett brott ligger bakom. …. Läs fortsättningen i hans blogg

 

En stilvariant i form av älgjaktsvisa finns här. Lyder som nedan.

Älgen satt i granen, skulle jägarn lura.
Brorsan hans i fjol, satt i en gammal fura.
Furans grenar satt dock glest.
Och jakttorn man vid furan rest.
Så han hamnade i boxen.

Älgen satt och tänkte på fadern med beundran.
Hans plan var smart och enkel, han skulle backa undan.
Men planen visade sig var kass.
Ty han backa i nästa pass.
Så han hamnade i boxen.

Älgen trygg i granen, var för jägarn orädd.
Till julgranskula röd, han fiffigt nog var utklädd.
På domherren jag siktet höll.
Sa jägarn. Men en älg det föll.
Så han hamnade i boxen.

 

Nedanstående sång är inspirerad av en händelse där en ekorre av misstag blev instängd på en restaurang i  Stockholm– så att polisen fick rycka ut och rädda stackar'n. Här kan man skönja ett visst släktskap med snapsvisorna.

Ekorr’n satt i baren,

skulle skala nötter,

fick han höra fyllon,

då fick han så bråttom.

 Hoppa han i en stor stark

fick han genast smaka mark

och fick väldigt ont i huvet.

 

Sprang han bort i natten

från de mörka rusen.

Fick då med detsamma

polisen slå på ljusen.

Vettskrämd blev han instängd då

men polisen knacka på,

så historien sluta lyckligt.

Snapsvisor

De flesta alster är av modell snapsvisa, somliga av något ekivok karaktär. Här är några exempel:

Hellre singel än malt med text av Ulf Söderqvist

Ekorrn satt i baren,
skulle bli på fyllan,
fick han se en klar en
framför sig på hyllan.
Kärlek uppstod då direkt.
År du singel? Helt perfekt.
För då skiter jag i malten. 

Kotträdd med text av Caj Gustafsson

Ekorrn satt i baren,
klaga på sin flickvän:
"Friade i granen och
tyckte det sa klick, men
hon ville inga kottar ha
fast jag visa nötterna.
och den långa, ludna svansen" 

 

 Övriga varianter är anonyma, men figurerar lite här och var. Det finns fler, men de är inte helt rumsrena och får inte vara med här

Ekorrn satt i granen,
skulle fånga kottar,
fick han syn på tomten,
då fick han så bråttom
Ge nu kottarna till mig
annars skjuter jägarn dig
i den långa ludna svansen

 Ekorrn satt i baren
skulle snapsa sexor
Fick han höra barnen
som tog på sig pjäxor.
Han drack upp sin akvavit,
hällde sen upp mera sprit
och en liten Hallands fläder.

 

Barnens varianter

Barnen har också sina varianter, nedanstående finns på ett flertal webbsidor, av lärare, förskollärare m.fl. 

Den skojiga ekorren

Ekorrn satt i granen, skalade bananer.
Fick han höra fröken, då fick han så bråttom
Hoppa ner i frökens hår.
Killade på frökens tår.
Och de långa ludna bena.

 

Ekorrn satt och bajsa

Ekorrn satt och bajsa, skulle torka rumpan
Fick han höra barnen, kissa han i strumpan
Hoppa han från tallegren.
Stötte han sitt lilla ben.
Och fick bajs på lilla svansen.

 

Det lilla spöket är också en vanligt förekommande vers. Den är hämtad från en sida med diverse halloweensånger. Andra ekorrsånger samt sånger om djur  finns hos dockmormor  och sagokistan.

Rädda lilla spöket

Spöket flög på natten,
skulle skrämma människor,
fick han höra barnen,
då fick han så bråttom
för han var så rädd för bus
småbarn och för mörka hus
Stackars rädda lilla spöket.

 Flög han hem till mamma,
över gröna ängen,
fick han med det samma,
krypa ned i sängen.
”Barn dom är så hemska så,
skrattar, springer, pratar på”
Sa det lilla spöket.

 

Ytterligare ekorrverser  dock ej sångbara.

Lilla kurre

Lilla kurre hoppar på lätta fötter,
från gren till gen för at plocka nötter.
Han plockar mer och mer,
men så snubblar han och ramlar ner.
Nötterna ramlar plupp plupp, plupp,
Kom ropar kurre, hjälp mig plocka upp.

Nedanstående vers är en lekramsa med rörelser. Underarmen illustrerar stammen. Handen illustrerar trädkronan. Tummen på den andra handen föreställer ekorren.

Ekorren i trädet

Det var ett högt träd,
bakom trädets stam, tittar en ekorre fram.
Han klättrar högre och högre opp, ända upp till trädets topp.
Då tar han ett väldigt hopp får kotten och äter den opp.
Sen klättrar han ut på en gren och vips in i skogen försvinner han sen.

 

Ytterligare några ekorrverser

Denna bild förekommer till båda nedanstående texter.

Det finns ytterligare en intressant ekorrvers med gamla anor. Den har genom åren framställts i olika varianter men första raden är densamma.  ”Ekorrn gick på ängen och slog”.

Första kända versionen finns förtecknad i Svenska fornsånger av Adolf Iwar Arwidsson. I tredje delen utgiven 1842. Versen har nr 22 och finns på sid 484, och lyder som följer.

Ekorrn gick på ängen och slog
Ack, hur han snörde!
Kråkan räfsade, kajan drog.
Svarta kisspussen körde.
[och lilla grå katten han körde]
”Intet kör jag mer inatt,
Förrän jag får tolf öre, tolf öre, tolf öre”

Senare varianter har förekommit i böcker av författaren Johan Nordlander med illustrationer av Jenny Nyström. Olika utgåvor har haft olika titel och något olika text. Den första utgåvan  "Barnkammarens bok" gavs ut 1882 och  "Svenska barnboken" gavs ut i två delar (1887-1887).

 

  Rida rida ranka *) 1987

 Svenska barnvisor och barnrim

  Ekorrn gick på ängen och slog
  med alla sina små drängar.
  Efter kom gräshopporna små,
  räfsade höet i strängar.
  Kråkorna räfsa' och skatan drog,
  kråkorna räfsa' och skatan drog,
  och lilla kissmurre han körde.

 

  Ekorrn gick på ängen och slog
  med alla sina små drängar.
  Kråkan räfsa och skatan drog,
  och lilla kissemurre han körde.

 

*) ska inte förväxlas med Topelius bok.

 

Det finns även liknande text som är avsedd att sjungas.

 

Visa från 1898

 

Variant

 

Ekorrn’ gick på ängen och slog
Med sina fullväxta drängar
Efter kom lärkan med utspända klor  
Rafsade höet i strängar

Uven lassa och korpen drog
Och lilla svarta katten hon körde
Och inte kör jag mer i år
Förrän jag får tölf öre

Inte är jag så hislekigt grann

Har varken gull eller pärleband
Bara ett par gamla vantar

 

 

Ekorrn gick på ängen och slog
med alla sina drängar.
Efter kom ugglan med utslaget hår,
räfsa så vackert i strängar.


Uven lassa och sparven drog,
och svarta kattan hon körde.
Inte kör jag nå mer i dag,
förrän jag får tolv öre.


Inte är jag så penninggrann,
jag har både silver och pärleband
och ett par krusiga vantar.

 

 

Den har i sin tur några varianter

 

Ekorrn gick på ängen å slog,
du ska tro, han snörde.
Tita raka, duva ho drog,
lelle grå katten han körde.
"Inte kör jag mera i dag,
förrän jag får tolv öre."
Tulo, peppakrorn.
Trana blåser i igelhorn.
Bromsarna de brumma.
Katten slår på trumma.
Fyra råttor gå i dans,
så hela jorden dundra.

 

 

Kråkan gick på ängen och slog
Med alla sina små drängar
Efter kom fåglarna små
Och räfsade höet i strängar
Korpen hon lastade
Sparven han drog
Korpen hon lastade
Sparven han drog
Och lilla svarta kattemissen han körde

Några prov på hur de kan låta finns här och här.

Ekorren i Eken

 Ekorren i eken  är en vers som förekommer i en lärobok som utkom 1912 av Anna Maria Roos och med teckningar av Brita EllströmBoken Sörgården ingick i serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor och användes som läsebok för första klass. Versen lyder som följer:

Ekorren sitter å ekegren,
spisar ollon och nötter,
håller ej maten med gaffel och sked,
håller med sina små fötter.

Högt upp i eken har jag mitt bo,
där har jag visthus även,
där har jag mat i lugn och ro,
dit hitta ej korpen och räven.

 Anm: Läseboken Sörgården har även gett upphov till begreppet ”Sörgårdidyll”. Sörgården förekommer även i böckerna om barnen i Bullerbyn, vilket i sin tur gett namn till företeelsen ”Bullerbysyndromet”.

Anna Maria Roos har även skrivit annat, bl.a. visor, som t.ex. sju kråkor.

Jodå! Även jag har skrivit några ytterligare ekorrverser som jag kallat  Kurre på Kurrekurreduttön(en ekorres semesteräventyr). Jag har placerat dessa på sidan "Mera rim"