13. jun, 2015

Blått som förstärkning

Att använda adjektivet blå- som förstärkningsord verkar vara på frammarsch.

 Ordet blå- har tidigare använts i sammanhang där ursprungsbetydelsen funnits kvar som att vara blåfrusen, eller blåslagen. Senare kom ord som blåneka och blåpank. Det finns även dialektala ord som har blå- som förled.

 Färgadjektivet blå, ingår i en del sammansättningar där man kanske från början  hade tänkt på att folk tagit i så att de blivit blåa i ansiktet. Som ett sådant ord hör, blåhålla, blåjobba, blålyfta och blåneka. Sedan har blå kommit att uppfattas som en förstärkare och man har bildat ord som blåköra (köra snabbt och hänsynslöst). Någon gång i början av 1900-talet bildades blådåre, (dumdristig eller omdömeslös person).

Ibland har man bytt ut ett tidigare förstärkningsord mot blå-. Tidigare äldre förstärkningsled är som exempel: ill-, rå-, bråd-, lus-, bond- eller bonn-. Nyare förstärkningsled är som exempel: tok- vrål-, jätte-, super-.  

Äldre uttryck där ursprungsbetydelsen är blå färg

  • Blådänga  (1852)  slå någon  blå, eller gul och blå
  • Blåslagen (1654)  bli slagen blå, eller gul och blå
  • Blåfrusen  (1853)  frusen så man blir blå

Här kan man även lägga till uttryck som:

  • Blåslagen: blåtira, blånad, blåmärke, blåbulta, blånypa, blå-vite
  • Blåfrusen: blå av köld, blå-kall, blå-blek, blå-näst, blå-ben

Nästa grupp är ord som innebär att luras, ljuga och neka.

Här finns även uttryck som kan ha påverkat ordbildningen: Ljuga sig blå, ljuga tills man blir blå, ljuga så tungan blir blå. Giva det långa blå före (komma med falska förespeglingar) eller Slå blå dunster (föra bakom ljuset).

Vilka ord förekommer då?  Några äldre uttryck är:

  • Blåhålla  dialekt fr. 1860-tal
  • Blåneka  (1913),  jämför med  bond-neka (1850)
  • Blåpank *)  (1907)  jfr med tidigare lus-pank, lus-fattig
  • Blåsnål   (1916)   jfr bond-snål (1893)
  • Blådåre   (SAOL 1950) i övrigt 1930-tal
  • Blåknut   (SAOL 1998) hårt åtdragen knut tidigare bond-knut
  • Blågalen  dialekt fr 1860-tal jfr blådåre och bind-galen
  • Blåsur     dialekt övertaget från (blåsur om sur mjölk)

Några nyare uttryck är som exempel:

  • Blåvägra
  • Blåljuga
  • Blålura
  • Blåtjata
  • Blåsupa
  • Blålyfta
  • Blåköra
  • Blåläsa
  • Blåplugga  (jfr råplugga)
  • Blåhungrig (tidigare vrål- eller jätte- )
  • Blålurad     (jfr grundlurad)
  • Blåsola (steka sig intensivt)
  • Blånödig (färdig att nästan kissa på sig)
  • Blåtjut   (omskrivning av blåljus)  åka ambulans, pappa blåtjut  innebär polisutryckning- eller  ingripande. Ordet rödtjut (rödvin) tillhör inte denna kategori. 

Dialektala begrepp:

  • Blå-stinn   (jfr bukstinn)
  • Blå-bäg    (bäg = envis eller tjurskallig)
  • Blå-duven (duven är dialekt för dels frusen, dels dumdristig eller våghalsig)
  • Blå-däven (däven innebär i princip avslagen, synonymer är fadd, unken, fuktig dåsig trött, olustig)
  • Blå-jälak   (elak)
  • Blå-onn     (ond eller elak)
  • Blå-fatti *)  (urfattig)

 anm *) Beträffande  blåpank och blåfattig: Andra färgord i samma anda är gul respektive black.  Några rim i ämnet finns här.

Mer om kulören blå:

Förstärkningsord till själva kulören blå förekommer förstås också. Förstärkningsordet blir då i stället ett egenskapsord som t.ex. med förleden: ljus- mörk-, klar-, blek, ill-, knall-, ultra- eller super. Man får då färgord som: ljusblå, mörkblå, klarblå blekblå, illblå, eller knallblå.

   Intressant och blå-kul ämne, man kanske skulle mynta några nya blå-ord, eller hoppas på att någon tipsar om fler! Cool

PS. den 15/6 ang. blå dunster, lade jag till ett ytterligare uttryck, blådunsta.