5. jul, 2015

Är Jättelokan ett jätteproblem

De senaste åren har jättelokan blivit ett problem i södra delen av landet och i Stockholmstrakten. Men även i Finland är jättelokan ett problem. De är pampiga och lockar många barn till lek. Men jättelokorna kan orsaka allvarliga brännskador och utgör ett hot mot den biologiska mångfalden, genom att den tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Nu sprider de sig över stora områden och är ett växande problem.

Jättelokan anses vara en främmande art som har etablerat sig i Sverige varför Naturvårdsverket rekommenderar att arten ska utrotas i Sverige. Då jättelokan även enligt Jordbruksnämnden anses som ett hot har jordbruksnämnden arbetat ut en bekämpningsplan. Detta innebär att alla drabbade markägare inom ett spridningsområde ska omfattas av bekämpningsarbetet och de tvingande bestämmelser som länsstyrelsen beslutar.  I Haninge och Stockholms stad uppmanar stockholmare att anmäla via stadens hemsida om man ser växten, så att den kan bekämpas så snabbt som möjligt.

Men hur känner man då igen jättelokan och hur skiljer man den från liknande växter, kan man fråga sig? Jättelokan kallades förr för jättebjörnloka och är ett samlingnamn för ett flertal arter.

Några övriga benämningar (svenska synonymer) är: jättefloka, jätteloka, kaukasisk  björnloka kaukasisk jättefloka, kungsholmsloka, kungsholmsbjörnloka,  sibirisk jättebjörnfloka, tromsöloka, tromsöpalm eller bredloka.

Jättelokan har sitt ursprung i Kaukasus, men infördes under 1800-talet som prydnadsväxt i finare trädgårdar för sitt pampiga utseende.  Växten har sedan förvildats spritt sig.  Den förväxlas ibland på grund av namnet med björnlokan. En björnloka blir som högst c:a en meter, till skillnad från den mycket höga jättelokan som kan bli tre meter hög.  Björnlokan liknar till sitt utseende även strätta och det vanliga hundkexet.

Jättelokan tillhör släktet Heracleum (lokor) inom familjen Apiaceae, ( flockblommiga växter), dit många av våra köksväxter även hör. Som exempel rotfrukter som morot, palsternacka eller vanliga kryddväxter som persilja och dill. Även kvanne hör dit. Kvannen användes förr som en medicinalväxt. Det kan ibland vara svårt att skilja mellan kvanne och strätta. Här är ett försök till detta.

 I Ryssland och Polen kallas jättelokan för Stalins hämnd. Det är bredlokan (Heracleum sosnowkyi), tidigare ofta benämnd ”herkulesört” i Ryssland. Växten spreds under 1940-talet som odlingsväxt för att göra ­ensilage av, vilket den inte dög till och är nu en hatad växt i Polen och de Baltiska länderna. I Helsingborg har man gjort experiment med får som enligt uppgift gärna äter lokan.

Kommer månntro jättelokan att höra till våra kommande sommarplågor?Ledsen