16. jun, 2015

Hen

Ordet hen finns med i den senaste, fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL) som utgavs i april i år. Det anses vara en unik händelse.

Ordet hen började användas någon gång 2010 och varit livligt debatterat sedan dess.

Forskaren Daniel Wojahn har nyligen presenterat sin doktorsavhandling i ämnet med titeln ”språkaktivism” där han fokuserar på de senaste femtio årens feministiska språkförändringar. Bl.a. beträffande yrkesbenämningar.

Här har väl även jag en del åsikter:

Några exempel, tjänsteman är ju sedan länge betraktat som ett manschettyrke, tjänstekvinna däremot är ju likvärdigt med piga, hembiträde eller städerska. Det finns många kvinnliga tjänstemän. I många fall (de flesta) markeras det i texten om det rör sig om en kvinna.  För att inte tala om kvinnliga präster. Samma sak gäller även neutrala benämningar som advokat, revisor, läkare, bilist, cyklist, aktivist etc. I princip alla ord som slutar med –are eller –ist betraktas  automatiskt som manliga. Fast det finns ju manliga sjuksköterskor. Där brukar media på samma sätt komplettera med könstillhörighet. Även i de fall man använt ordet hen i texten, så har man på något sätt ändå markerat könstillhörighet på något sätt.  Det tar nog ett bra tag innan någon ändring sker. Hur böjer man hen rent grammatiskt?  Hon respektive han böjs bl.a. honom/henne. Ska man säga till/åt hen fortsättningsvis? Jag vill inte direkt betrakta mig som en språkpolis men personligen vill jag inte benämnas med hen.

Jag är visserligen en skata men ett höns vill jag inte vara.Cool