9. maj, 2015

Varför är det så ont om Q

Bokstaven Q är tillsammans med X och Z, fåtaliga i det svenska språkbruket.  Det konstaterades nyligen i ett barnprogram hos UR. "De bästa bokstäverna", där Q, X och Z behandlas i programmet som sänds fr.o.m. 20 januari och är tillgängligt t.o.m onsdag 15 juli 2015.

 "Varför är det så ont om Q", frågar sig Hasse Alfredsson barnboken med samma namn från 1968 och med teckningar av Björn Berg. Här är ett 19 minuter långt utdrag från öppet arkiv, där Hasse läser ur boken.

 

 

Från A till Ö - en resa orden runt, ett TV-program  från 1975, med Birgitta Anderssonbehandlas även bokstaven Q, där filmen tar 26 minuter.

Bokstaven Q, förekommer givetvis även i barnprogrammet fem myror är fler än fyra elefanter från 1977. Videon kan ses här i hela 28 minuter.

P:3 sändes i radioprogrammet Alfabetet för vuxna, tre inlägg om bokstaven Q. Dels med Martin Kann och  Sture Allén som båda trots allt gillar bokstaven Q och inlägget "Vi sliter i Q". Programmet sändes den 4 februari 2014 men det går att lyssna  via länkarna.

Lite Qul historik

Till det latinska alfabetet kom bokstaven Q från den grekiska bokstaven "qoppa", som  tidigt föll ur bruk. Den härstammade i sin tur från den feniciska bokstaven "qoph". Den betecknade ett i de semitiska språken vanligt ljud men som sällan förekommer i indoeuropeiska språk. Därför blev bokstaven onödig inte bara i grekiskan, utan i även i de flesta språk, som använder det latinska alfabetet.

I latinet användes dock Q för att skilja mellan [k ] och [ku] innan U och V blivit skilda bokstäver. Q är (blev) egentligen en förkortning av latinets quis =vem.

Med den kristna kyrkan kom även latinet och därmed även det latinska alfabetet. Och med detta även normen att använda qv, qu och qw. I den medeltida litteraturen fanns det gott om stavningar som innehåller Q. Omkring år 1300 utvecklades t.o.m. en ny runrad, d.v.s. ett nytt alfabet för runor. Den nya runraden innehöll de latinska tecknen c, q och z.

I början av 1700-talet visade bokstaven Q tecken på att vara utrotningshotat. Författaren och forskaren Urban Hiärne påpekade : "Q synes vara en öfwerflödig bookstaf"(notera att här användes fortfarande bokstaven f+w där vi i dag använder v).

Fram till SAOL:s sjätte utgåva år 1889 använde man stavningen qv, som i qvarn, qvida, qvast, qvinna, qväll, qvo, qvarts etc. I denna upplaga ansåg SAOL att q skulle bytas mot k där q tidigare använts tillsammans med u eller v (under denna bokstaf upptagna ord kunna äfven stafvas med K). Denna rättade upplaga av SAOL blev samma år rättstavningsnorm i den svenska skolan.

Vid stavningsreformen 1906, används Q i princip inte för något annat än i vissa efternamn. Exempelvis där Quist ingår eller vissa utländska geografiska namn. I reformen ersattes tidigare stavningar med fv och hv med bokstaven v och ändelsen -dt med -tt.

Idag förekommer det i SAOL:s ordlista 13, följande 17 ord förtecknade: Qatar, qatarisk, qatariska, quigong, q-märkt, q-märkning, q-tecken, quantum satis, queer, queerteori, quenell, quick, quilta, quiltning, Quisling, Quislingregering. Till detta kommer det  en del franska låneord som chapeau-claque, roquefort samt croquis (kroki).

Några korta vanliga Q-ord idag är iq eller IQ och om man vänder på den Qi och QI

Vill man vara lite finare, märkvärdigare eller rent av stroppig, kan man också använda q, som i boutique i stället för butik,  eller förstås sQata i stället för skata.

I akademiska kretsar har man alltid haft en vurm för de speciella bokstäverna q och x, som Qarnevalen, Squvalp, Bruxanvisningen etc. I  kårtidningen Lundagård, har man sedan 1920 haft s.k. Q-verser,där Q står för latinets gamla hederliga för quis; vem.

Falstaff Fakir skrev i sin ABC ur "Envar sin egen professor" följande:

Qvast och qvinna bägge 2
pläga stavas nu med k.

I en s.k. modern homage tillägnad Falstaff, kan man läsa följande:

Qvast och Qvinna skrivs med K

men så var det redan då.

Pyttans ABC-bok kan man läsa följande:

Qvicka kallas endast de

som åt dessa verser le.

Eller hurCool